KRIGSMINNEN
 
 
 
 
SUOMEKSI
 
 
Krigsminnen

Första världskriget och inbördeskriget

Under de första världskrigsåren fanns 300 kosacker på Överby och Karlberg gårdar. De skodde sina hästar i Hjalmars pappas smedja. Hjalmar minns att då hästen var lite ”iilak” tog kosackerna snabbt omkull den.

Under kriget 1918 var Hjalmar Tallberg och hans pappa anställda på Smedsby gård. Tallbergs var neutrala och tog inte ställning för någondera sidan. En sen kväll kom ett kompani av de röda till Smedsby där det blev skottväxling. På Smedsby stupade tre röda och en av de vita, Takolander, sårades och dog senare. Man hörde hur det sköts med kanon på Sigurds, ut kunde man inte gå utan att hindras av vakterna på vägarna.

Hjalmar och hans pappa var inkvarterade i ett av de många rummen i det största huset på gården. Huset brann ner under den ryska arrendetiden.

Det var knappt om mat, men på Smedsby fanns hur mycket mjölk som helst att köpa. Mjöl och ärter skaffades på svarta börsen. Potatis odlade de själv i Överby och kött fick man av egen gris. Då det var omöjligt att få kol till ässjan på grund av kriget brände Hjalmar och hans pappa kolmilor. Förutom Lindström på Getberg hörde pappan till de få som ännu visste hur man gjorde. Det var en konst att hålla elden i styr så att det bildades kol utan att veden brann upp.

Vinterkriget

Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939. Hjalmars inkallelse hämtades av polis Åberg en eftermiddag strax före jul. Tidigare samma dag hade Hjalmar lovat inspektor Korkman på Sundsberg att följande dag komma och sko gårdens hästar. När Korkman fick höra om inkallelsen och insåg att hästarna riskerade att bli utan skor, ringde han till folkförsörjningschef Schreiber i Jolkby och lyckades genom honom ordna uppskov åt Hjalmar. I hans papper antecknades ”Fri tillsvidare”. Ingen inkallelse hördes av. Istället blev det hektiska tider i smedjan där det fanns ovanligt mycket jobb eftersom alla andra smeder var inkallade.

Fortsättningskriget

År 1941 fick Hjalmar ett brev där det meddelades att han i händelse av hästintagning skulle inkallas av polisen. Två veckor senare ringde polis Nybom och bad honom infinna sig följande morgon på Finns folkhögskola och ta ”skóangrejorna” med. Ingenjör Einar Nyman på Sarfvik som var ordförande för hästnämnden beordrade Hjalmar till Esbo gård där han fick sko hästar för brinn kära livet i två hela dagar. När Hjalmar äntligen blev klar skyndade han till Köklax arbetarförenings lokal där hans kompani skulle samlas. Där stod kompaniet redan uppställt och väntade på att han skulle kvittera ut sina persedlar så att de skulle få komma iväg. Hjalmar minns att han var tvungen att ta sina egna läderbyxor då det inte fanns tillräckligt stora uniformsbyxor för honom att kvittera ut. Sedan bar det av till Fredrikshamn varifrån kompaniet marscherade till gränsen i Miehikkälä.

De äldsta årsklasserna blev hemförlovade först, däribland Tallberg. Hemresan gick med tåg från Karhumäki till Borgå, 70 hästar följde med. Efter tre dygn i Borgå där alla gevär putsades blev han civil.

År 1944 blev han inkallad igen. Samma dag som inkallelsen kom hade en Sandström (som kallades pip-Sandström eftersom han alltid hade en pipa i munnen) hämtat sin häst för att skos. Hästen var ung och vild och svår att sko. Sent omsider blev hästen äntligen skodd. Då kom plötsligt en motorcykel med sidovagn inkörande på gården. Det skrämde hästen så den hoppade till och landade på Hjalmars fot som blev så illa skadad att han istället för att hamna till fronten fick tas in på militärsjukhuset i Kottby.

 
 
 
 
   
   
   
 

 

 

Hem