KRIGSMINNEN
 
 
 
 
SUOMEKSI
 
 
Fester och högtider

Om hur man firade fester och högtider berättade Hjalmar Tallberg följande.

Julen var en stor högtid som förbereddes länge. På juldagen fick man int gå någonstans för ”grisarna sku hållas i vyschån” (halmen). Halm på golvet hade man inte längre på Hjalmars tid men äldre människor hade berättat att det tidigare hade hört till. På julannandag hälsade man på hos grannarna. Då klädde Hjalmar ut sig till oigenkännlighet med sina kamrater och ”gick julgubbe kring byarna”, önskade folk god jul och fick någonting gott i stället.

Senare hörde hörde också julsoiré på ungdomslokalen Ljungheda till julannandagstraditionerna. Det kom gäster från Helsingfors och det spelades och dansades. Urmakare Luoto var en speciellt skicklig spelman, minns Hjalmar.

På nyåret stöptes nyårslyckor. Det hörde till spå framtiden på olika sätt, t.ex. genom att ställa fram lika många koppar upp och ner på bordet som det fanns personer i sällskapet. Under kopparna lades föremål som betydde olika saker, en ring betydde förlovning.

På fastlagstisdagen ordnades stora slädpartier. Det kunde bli en lång rad hästar med släde. Man ropade ”långt lin, långt lin, skit och skevar åt grannas mor!” Efter åkningen var det kalas.

På påsken hade man alltid palvat fläsk, kokta ägg och memma. Memman åts från näverrivor med socker och grädde. Barnen fick varsin riva som skulle räcka hela helgen. Memma fanns inte att köpa så alla husmödrar gjorde sin memma själv vilket var en rätt invecklad och lång procedur. Då man gick på visit under påsken hörde det till att berömma värdinnans memma.

På första maj brändes enligt gammal sed ”kokko” i alla byar och tävlades om vems brasa som var störst. Vinnaren blev oftast Getbergs Storberg. Också på Brudberget brändes stora brasor. I Överby finns ett berg som kallades Tallbergs berget. När Hjalmar var liten hämtade pappans gesällpojke Jakobsson två tjärtunnor till berget och tände på. Det brann så häftigt att Ragvaldstorparens ria var nära att stryka med.

På midsommaren hade man alltid björkar framför trappan och björkruskor inne. Det gav en frisk och god doft, minns Hjalmar.

 

 
 
 
 
   
   
   
 

 

 

Hem